-

Nu börjar det sjunka in...
Jag lämnar ju faktiskt Stockholm om ca 3 veckor.
Visst har jag brytit upp och lämnat allt, hela mitt liv förut.
Men den här gången känns på något sätt jobbigast.
Förmodligen för att den här gången är det något bra jag lämnar.
Något jag trivs med och som jag tycker om.
Och jag tror och hoppas att det kommer bli toppen nere på västkusten.
Men jag har mina dagar, när det bara känns helt fel.
(Mer dom senaste, där får jag dock helt skylla mig själv. )
Jag ska inte alls nånstans, det här bara är ett stort misstag.
Jag ska inte alls lämna allt här uppe.
Familjen, alla vänner, alla band man knutit till saker och människor dom här 3 åren.
För visst älskar jag sthlm.
När jag var ynge fanns det inget jag hellre ville än att flytta till sthlm.
Jag fick som jag ville? tillslut.
Och nej, det var ju inte riktigt som man hade tänkt sig.
Men dock kom jag hit. Till den bättre halvan av mitt hitills 19 åriga liv.
Till en stabil vardag med stabila människor..

För er andra kanske en flytt 60 mil bort bara är skönt och positivt.
Självklart ska det bli det med!
Men för mig är det något mer.
Som järvsö säger:
Jag hade sämst förutsättningar men jag är den som klarade mig bäst.
Därför är jag helt säker på att själva det nya livet inte kommer bli något problem.
Dom tre åren jag haft i sthlm har varit dom normalaste i mitt liv.
Och hittils det bästa som kunde hända mig.

Jag flyttar till Falkenberg och ser framåt.
För det är framåt jag vill, annars hade jag aldrig gjort det här.
Men jag flyttar också till Falkenberg med blicken mot sthlm..

peace & puss!



(om ni inte fattar ett shit är det ok, jag behövde bara tömma mig lite)